Energidirektörens emeritus tankeförsök

Alla är inte lika inför mediernas granskning. Att ha underlåtit att betala tevelicensen (före nuvarande lagstiftningstvång) ledde till att ett statsråd i moderatledaren Reinfeldts första regering avgick.

 

Den tillfälliga statsministern Magdalena Anderssons (S) första regeringen består av ett statsråd, som beskylls för sexuellt ofredande, och ett annat som är prenumerant på betalningsförelägganden från kronofogden och inte minns att hon har betalningsanmärkningar. Det påverkar inte statsministerns förtroende för dem. De är ju socialdemokrater.

 

Förr krävdes av statsråd att de skulle vara oförvitliga medborgare. Nu räcker det med att de ska vara socialdemokrater, även om partiboken endast är några dagar gammal.

Statstelevisionen finansieras av skattemedel. Slötittar på Svt1 i Spanien (har köpt svensk ip-adress) efter Rapport. Ett program som heter ”Sant eller falskt” låter en samling obildade, okunniga och okända ”kändisar”, under ledning av en pinsam programledare, blotta sin enfald.

 

Allt på skattebetalarnas bekostnad. Underhållning? Nej. Lyteskomik? Ja. Värt skattepengarna? Nej.

 

Det är oförsvarligt att public service använder våra skattemedel till sådant trams. Avveckla skattefinansieringen av public service eller lägg ner den.

Den breda mitten, centerpartiet, är Sveriges ensammaste parti. Efter att miljöpartiet lurat skjortan av centern när det gäller skogen och strandskyddet, har partiet, i sin strävan att utestänga sverigedemokraterna från inflytande, stärkt sverigedemokraternas inflytande.

 

Den budget, som en ny regering ska regera på, är moderaternas, kristdemokraternas och sverigedemokraternas.

 

Centerns självbild är komisk. ”Den breda mitten” (sic). Smalare finns knappt. Ensam är inte stark.

 

För övrigt är denna onsdag glädjens dag. Miljöpartiet lämnar regeringen. Ett ytterkantsparti lämnar regeringen. Nu är det att hoppas på att väljarna ser till att det även lämnar riksdagen.

Förvaltningsrätten tillämpar svensk lag. I uddevallaärendet finns prejudikat från Högsta Förvaltningsrätten 2010. Om man anser att det är orimligt att inte kunna byta ut förtroendevalda under en mandatperiod, vilket man kan ha förståelse för, är det kommunallagen som ska ändras.

 

Att, vilket arbetarekommunens ordförande gör, kritisera partier för att de ”med näbbar och klor” hävdar att lag skall följas är utmanande. Vad är alternativet?

 

Senaste kommunallag är från 2017 med ändringar fram till 2019. Sverige har haft socialdemokratiska regeringar senast från 2014. Mer än tio år har gått sedan prejudikaten kom. Inga regeringar har sedan dess ansett att lagen behöver ändras.

 

Vill man ha lagändring får man väl arbeta för det.

Den ”nya majoriteten”, som kommunfullmäktige i Uddevalla beslutade att tillsätta den 1 juli 2020, är olaglig, enligt en dom i förvaltningsrätten. Domen överklagades av Uddevalla kommun. Kammarrätten beviljar inte prövningstillstånd, då den, efter att ha gått igenom samtliga handlingar i målet, inte anser att det finns skäl att ifrågasätta domen. Prejudikat finns ju redan genom domar i Högsta Förvaltningsrätten.

 

Så det självklara för kommunen borde vara att nämndsorganisationen återgår till läget före den 1 juli 2020, med undantag för kommunstyrelsen och socialnämnden, där förvaltningsrätten finner det lagligt att besluta om förändringar i presidierna.

 

De praktiska konsekvenserna är att de som kommunfullmäktige valde efter valet 2018 återinträder. Det enda kommunfullmäktige behöver göra är fyllnadsval efter de som avsagt sig uppdragen.

 

Nu pågår analyser bland delar av ”majoritetspartierna” hur man kan runda förvaltningsrättens dom. Allt i akt och mening att strunta i svensk lag och genomdriva odemokratiska och olagliga beslut.

 

Vad sägs om det? Respekt för väljarna, rättssamhället och demokratin?