Energidirektörens emeritus tankeförsök

I kundnöjdhetsundersökningar hamnar Telia i botten. Det är lätt att förstå varför.

I början på december, då jag befann mig i Spanien, blev jag kontaktad av en säljare från Telia, som erbjöd mig sänkt månadskostnad och hårdvara i utbyte mot att jag band abonnemanget i två år.

Jag accepterade på villkor att hårdvaran skulle leveras efter att jag återvänt till Sverige i början på januari. Säljaren meddelade, efter att ha kontrollerat med den egna organisationen, att så skulle ske. Jag godkände avtalet.

Säljarens utsago var rent nonsens. Redan dagen därpå får jag ett sms som meddelar att hårdvaran kan hämtas på utlämningsstället. Det kan jag inte av uppenbara skäl och kontaktar kundtjänst med mejl - det går inte arr ringa till Telia - som svarar att hårdvaran kommer att returneras, men det är ”bara” att kontakta kundtjänst när jag kommit hem, så ordnar det sig.

Det gör jag. Inget händer. Jag påminner. Blir uppringd vid ett tillfälle då jag inte kan svara. Det går inte att ringa tillbaka. Får ett mejl där Telia meddelar att de ringer igen senare samma dag och att returen av hårdvaran betraktas som utnyttjande av ångerrätten. Telia återkommer naturligtvis inte. Inte heller nästa dag.

Jag skickar då ett mejl att jag uppfattat att jag utnyttjat min ångerrätt och att avtalet om bindning inte gäller. Telia bekräftar genom att avsluta ärendet.

Det är väl svårt att föreställa sig ett sämre kundbemötande än Telias. Återstår att undersöka om det finns seriösa teleoperatörer i Sverige.

De som frivilligt valt att inte vaccinera sig mot covid känner sig diskriminerade, enligt ett inslag i Svt Nyheterna Väst.

Deras rätt att vägra vaccinering ifrågasätts inte. Deras rätt att kräva likabehandling med de vaccinerade i offentliga sammanhang är inte lika självklar.

Väljer man att inte vaccinera sig får man ta konsekvenserna. Inte tillträde till arrangemang, där man av smittskyddsskäl kräver vaccinering. Det är inte diskriminering. Det är smittskydd.

Problemet är ju lättlöst. Vaccinera. Inte ens ovaccinerade avvisas när de insjuknar i covid. Så talet om diskriminering är ovidkommande och självupptaget.

En efterlyst och utvisad asylsökande utan uppehållstillstånd arbetar illegalt för en städfirma. Sådant förekommer. Det uppseendeväckande är att denna person städar i statsministerns privata bostad. Säkerhetspolisen anser inte att det är deras uppgift att ha kontroll över vilka som har tillgång till statsministerns bostad (sic).

Det märkliga i denna sak är att statsministern förefaller vara mest upprörd över att städfirman inte har kollektivavtal, vilket den tydligen hade när hon första gången anlitade den, men inte har längre.

För statsministern förefaller kollektivavtal vara viktigare än rikets säkerhet. Om hon skulle behöva anlita en rörmokarfirma för renovering av badrummet skulle tydligen ”Putin Rör AB” kunna anlitas under förutsättning att den har kollektivavtal. En firma särskilt lämpad för specialinstallationer, givetvis med kollektivavtal.

Säkerhetspolisen anser sig inte ha till uppgift att ha kontroll över vilka företag som utför tjänster för statsministern (sic!). Därför kunde en illegal invandrare, som är efterlyst för att utvisas, utföra städtjänster i statsministerns privata bostad.

Installering av dolda mikrofoner för avlyssning eller installeringar av direkta fysiska hot kan tydligen göras utan störande inblandning från säpo. I Sverige har en statsminister och en utrikesminister mördats.

Endast Sverige svensk säkerhetspolis har.

För övrigt är det intressant att notera att statsministern tydligen utnyttjar ruttjänster, vilka hon i sin politiska retorik vill avskaffa. För det är ju uteslutet att hon använder svarta städtjänster.

Kalix kommun har utsatts för en it-attack. Kommunens it-system är utslagna. En frustrerad kommundirektör uttalar sig i Svt Rapport.

Hon är besviken över att Sveriges kommuner och regioner inte samarbetar bättre för att hantera it-säkerheten. Lätt att dela hennes uppfattning.

Hon nämner också att den senaste övning Kalix kommun deltog i handlade om militära hot och ”soldater som lekte med gevär”.

Försvarsmakten ”leker” inte. Det handlar om att förbereda sig inför högst påtagliga hot mot rikets säkerhet, även om dessa inte drabbar Kalix kommuns dåliga it-säkerhet. Av en kommundirektör kan man förvänta sig förmågan att hålla två tankar i huvudet samtidigt.

Den förståeliga frustrationen över sitt eget misslyckande är inget skäl att förnedra de som förbereder sig för att möta andra hot. Bättre kan man förvänta sig av en kommundirektör.