Energidirektörens emeritus tankeförsök

Jag ser rikets överbefälhavare Micael Bydén i Svt:s Carina Bergfeldt i kväll. ÖB:s sommarprat var lysande. Hans medverkan i kväll, i uniform (självklart, men inte i försvarsmakten) likaså.

 

Vi, med ett närmast livslångt engagemang i försvarsmakten, är stolta över vår överbefälhavare. Han står för försvarsmaktens grundläggande värderingar och utstrålar trovärdighet. Det är sådana chefer alla organisationer behöver.

Opera betraktas av många som obegriplig och ”finkultur”. Richard Söderberg, bra operasångare som tyvärr spökar ut sig långt över rimlighetens gräns, leder ett program i teve med ambitionen att ”kändisar”, som aldrig varit på opera, ska få uppleva den ultimata konstformen.

 

Söderberg gör ett bra jobb, utspökandet till trots. I avsnittet med Peg Parnevik, tydligen kändis och uppvuxen i USA, nås man av häpnadsväckande brist på bildning.

 

Parnevik påstår att i USA känner man inte till opera och har inga operahus (sic!). Söderberg avstår, hövligt nog, från att nämna ett av världens främsta operahus, The Metropolitan Opera Society i New York. Lägg till San Fransisco-operan, med den berömda uppsättningen av La Bohème från 1988 med Freni och Pavarotti. Eller Los Angeles. Eller ...

 

Det är dock intressant att i i verklighetsteve se obildning och sjävupptagenhet personifierad.

Underbefälen och underofficerrna blev 1972 plutonsofficerare och kompaniofficerare i försvarsmakten. Överfurirerna blev fanjunkare, fanjunkarna blev kaptener och ingen blev bättre men jämlikare. Utom de urvalsbefordrade underofficerna, förvaltarna, respekterade för sin särskilda kompetens, som blev förolämpade.

 

Ordningen återställdes 2009, när statsmakten insåg att inte alla officerare är ägnade att bli generaler utan många ska respekteras för sina yrkesmässiga kunskaper. Vad vore försvarsmakten utan officerare som kan räkna ut var man ska lägga elden?

 

Regeringen har nu beslutat att befordra Mälardalens Högskola till universitet. Ännu en i raden av underpresterande högskolor inflationsbefordras. Mälardalens högskola har i domstol dömts att återbetala studieavgifter då den inte förmått tillhanda kvalificerad utbildning till sina betalande studenter. Examinationsrätten har återkallats.

 

Regeringen gör akademien till ett skämt. Examina (i den mån de godkänns) från dessa skämtuniversitet har inget värde. Studenterna är att beklaga.

Det finns väl knappast något som upprör en riktig svensk mer än när någon tränger sig före i kön. Så uppför sig inte en anständig svensk. Kassakön på ICA, Systembolaget eller kön till prinskorvarna på hotellets frukostbuffé måste respekteras.

 

Nu upprörs riket över att omdömeslösa byråkrater tränger sig före i vaccinationskön. Hur kunde de tro att det skulle passera? Då känner man inte svenskens rättvisepatos.

 

Som lök på laxen (ett idiomatiskt uttryck som alla förstår men få begriper då lök på laxen faktiskt kan vara gott) gör sig socialchefen i Uddevalla oanträffbar, förebärandes att han inte har tid att tala med en journalist. Då har han inte förstått att det handlar om allmänhetens, alltså arbetsgivarens, ombud.

 

Under alla år som företagsledare i offentligt ägda bolag och som kommunpolitiker har jag alltid varit anträffbar för medierna. Det var min skyldighet att möta allmänintresset.

 

För att göra saken än värre misslyckas kommunen än en gång att bygga förtroende genom att hemlighålla listan över vilka som får gå före i kön. Obegripligt.

 

Själva tillhör hustru och jag riskgrupper, är inte vaccinerade, vet inte när vi blir det men hoppas på att det sker detta år (f-n trot).

Med stängningen av Ringhals 1 vid årsskiftet försvann 900 MW effekt och drygt 6 TWH (terawattimmar = miljarder kilowattimmar) elenergi i södra Sverige. Sveriges elkonsumtion är mellan 140 och 160 TWh, så det handlar om runt fyra procent som försvann. Problemet är att det sker i södra Sverige, där behovet är störst och det finns begränsningar i kapaciteten att överföra el från Norrland, som har överskott.

 

Landet är indelat i elprisområden, vilket i bristsituationer leder till, ibland stora, prisskillnader mellan landets olika delar. När efterfrågan är låg och därmed överföringskapaciteten tillräcklig är det samma pris i hela landet.

 

El måste generas i samma ögonblick som den används (egentligen omvandlas, men det bortser vi ifrån). Svenska Kraftnät har uppgiften att säkerställa att elsystemet är i balans. Det är frekvensen 50 Hz som skall hållas i nätet. Sjunker den måste mer produktion in eller förbrukning kopplas bort. Stiger frekvensen är det tvärtom.

 

För att snabbt kunna hålla balansen krävs reglerkraft, alltså kraftslag som snabbt kan dra igång eller stängas av. I Sverige är det huvudsakligen vattenkraften som utgör denna reglerkraft. Kärnkraften har utgjort cirka 40 procent av elproduktionen, vattenkraften likaså men varierar beroende på tillgången på vatten. Vindkraften och kraftvärme ungefär 20 TWh vardera. Det är här behovet av regleringsförmåga och möjlighet till import och export kommer in.

 

I det nordisk/baltiska kraftsystemet sker ständigt utbyte beroende på pris och kapacitet. Totalt sett är Sverige nettoexportör, men vissa timmar, som nu, sker import av kolkraft eller till och med produktion i svenska oljekondensverk.

 

De återstående sex reaktorerna kanske kommer att producera i 20 år till. Förnybar produktion som vind och sol kan kompensera, men behovet av reglerkraft ökar i samma takt för att hantera vindstilla och mulet. Då kommer behovet av överföringskapacitet att bli än större.

 

Men även elproduktion i södra Sverige måste hanteras med kraftslag som inte är väderberoende. Kraftvärmen är till stora delar utbyggd då den kräver ett värmeunderlag, vanligtvis fjärrvärmenät.

 

Det är således två nötter som ska knäckas. Kraftfullt utbyggd överföringskapacitet från norr till söder och väderoberoende reglerkraft i söder.

 

Till saken hör att inrikes transporter använder cirka 95 TWh energi, där de fossila bränslena är totalt dominerande. El utgör en obetydlig del . Ska elanvändningen i transportsektorn ersätta en stor del av de fossila bränslena är det inte svårt att förstå att det krävs mer elproduktion, både i Sverige och andra länder.