Energidirektörens emeritus tankeförsök

Åsa Thyllman, lysande sopran med stark stämma, gav en fantastisk konsert, arrangerad av Collegium Musicum, på Bohusgården i Uddevalla i lördags. Åsa Thyllman, bördig från Uddevalla, har en stämma som är i världsklass. Ett professionelt ackompangemang av Michael Engström.

 

Återstår att se och höra hennes fortsatta karriär. Metropolitan, Covent Garden och La Scala? I höst framträder hon på Göteborgsoperan. Värt varje krona av biljettpriset.

 

Vi var några som hade förmånen att få ta del av Åsa Thyllman och hennes ackompanjatör på fredag kväll hos Lars-Eric Larsson och Majsan Ågren med temat opera och vin. Kunde inte bli bättre. Helt enkelt enastående.

Upprörda centerpartister och liberaler kritiserar kristdemokraterna för att de meddelat att kristdemokraterna kan tala med sverigedemokraterna. Kristdemokraternas beslut försvårar ett framtida allianssamarbete, påstår centern och liberalerna.

 

Kritiken kommer från de två allianspartier som övergav alliansen för att i stället gå på januariblåsningen med socialdemokraterna och miljöpartiet, med ett hemligt avtal mellan socialdemokraterna och vänsterpartiet i kulisserna.

 

Nu händer det som var oundvikligt. Med tidigare samarbetspartier, som svikit sina väljare och allianskamrater och blivit stödpartier till socialdemokraterna, kan man inte bli förvånad över att kristdemokraterna, och snart moderaterna, måste söka andra lösningar för att inte bli marginaliserade.

 

Det blev den förutsedda konsekvensen av den absurda fixeringen vid vad man är emot i stället för att arbeta för det man är för.

Klimatångest och flygskam. Det är det som gäller. Hur ska vi kunna leva? Som på 1800-talet kanske; bygemenskap, jordbruk, hästar i stället för bilar och en omvärldsuppfattning byggd på promenadvstånd?

 

En 16-åring, som bryter mot skolplikten, har absurt nog blivit ikon. Hennes svar på Ekots fråga vad hon anser att världsledarna borde göra är ”allt”.

 

En effektiv klimatpolitik formas inte av en tonårings banala åsikter. Tvärtom, den bygger på tilltron till utveckling, inte avveckling (av kärnkraften, till exempel).

 

För övrigt avser hustru och jag att flyga till Venedig för en medelhavskryssning och senare i år till Irland. Vi känner ingen skam för det.

 

Det blir inte trevligt när man talar om att man är liberal politiker. Efter januariblåsningen, där vi ställdes inför att den statsministerkandidat vi arbetat för i valrörelsen dumpades, till förmån för den statsminister vi gick till val på att avsätta, rasar opinionssiffrorna.

 

Inför EU-valet avsätter partiledningen förstanamnet Cecilia Wikström på grund av att hon har styrelseuppdrag i två välrenommerade börsbolag, Beijer och Elekta. Uppdrag som varit väl kända, helt transparenta och gillade av partiet.

 

Efter medial uppmärksamhet avsätts Wikström. I min liberala enfald trodde jag att det var en merit att ha uppdrag och ansvar utanför politikens värld. Att ha referenser i näringslivet borde vara positivt. Men icke.

 

Partiledningen har drabbats av panik. Något större självskadebeteende av ett politiskt parti kan jag inte erinra mig. Det partiet är jag medlem i och förtroendevald för. Är jag stolt?

 

Åthutad att inte uttala mig avstår jag från att svara på min egen fråga.

Nu ömkas IS-krigare. Varför ska Sverige agera i en krigszon? Varför ska Sverige släppa in IS-krigare? Varför ska Sverige hjälpa terrorister att komma tillbaka till Sverige?

 

Varför ska Sverige släppa in terrorister och ge dem möjligheter att fortsätta sin terror? Varför ska vi ge dem möjligheter att mörda fler människor?

 

Att åberopa svensk rättskipning är naivt. Med de beviskrav som svensk lagstiftning kräver kommer få terrorister att fällas.

 

Släpp inte in dem. Låt dem leva i sitt drömkalifat. Inte på svenskt försörjningsstöd.