Energidirektörens emeritus tankeförsök

B?

Den sociala isoleringen, i enlighet med myndigheternas pekfingrar, innebär att vi gamlingar är särskilt uppmanade att undvika att belasta sjukvårdssystemet, till förmån för bättre behövande, genom att försvinna (åtminstone offentligt).

 

Gott så. Återstår att uthärda plågan av att tillbringa en kväll med Let`s Dance på TV 4 (hustru och jag har inte alltid samma uppfattning, och då vet jag vad som gäller). Påannonseringen är underhållande. Ett antal ”b-kändisar” ska lära sig att dansa.

 

Min före detta partiledare deltar. Kändis? Förmodligen. B? Definitivt.

 

800 000 kronor är en promille av 800 000 000 kronor. En promille av Uddevalla Energis omsättning föranleder lokaltidningen Bohusläningen att med största möjliga krigsrubriker skriva om 800 000 kronor som betydande förluster i pelletsfabriken.

 

Uddevalla Energi redovisar fantastiska resultat. 800 miljoner i omsättning. En vinst på över 60 miljoner. Det är ointressant för Bohusläningen, eftersom det är positivt. Det hade inte varit något problem att i redovisningen uppge ett positivt resultat, om redovisningens uppgift vore att möta Bohusläningens negativa kvällstidningsjournalistik.

 

Nu väljer Uddevalla Energi att ge en rättvisande bild av verksamheten. Pelletsfabriken, en ny verksamhet, har föredömligt mött tekniska och affärsmässiga problem. Satsningen är helt rätt. Utan pelletsfabriken hade Uddevalla Energis miljötillstånd begränsat verksamheten.

 

Hade jag, med den kunskap jag har idag, föreslagit kommunfullmäktige att bygga pelletsfabriken? Svaret är ja. Uddevalla Energi bygger ett hållbart förnyelsebart energisystem. Bohusläningen gör vad den kan för att undergräva den ambitionen. Det positiva är att Bohusläningen gräver sin egen undergång.

Frågan om enskilda avlopp har rört upp känslor de senaste åren, men nu har samsyn äntligen uppnåtts. Teknikneutralitet så länge miljökraven uppnås och inget avloppsslam på åkrarna så länge vi inte vet vad som sprids.

 

Bohusläningen lyckas beskriva denna enighet som splittring, trots att den rimligen borde förstå bättre efter att ha lyssnat på ansvariga politiker. Bohusläningens önskan är derssvärre att leta konflikter och splittring. Finner man dem inte konstruerar man dem. Fake news kallas det numera.

 

Bohusläningens ambition att framstå som garanten för kvalitetsjournalisitik är löjeväckande. Inte blir det bättre av att tidningen vägrar att införa ett tillrättaläggande av den felaktiga rapporteringen.

Nu har vi sett och hört alla bidrag i den intelligensbefriade melodifestivalen. Vilket trams. Har slölyssnat och -tittat på finalen, då jag inte bestämmer över teveprogrammen, medan jag läst tidningar.

 

Otroligt enfaldigt. Finns inte en melodi som utmärker sig och som jag kommer ihåg. Detta är alltså den skattefinansierade statstelevisionen, som jag av skatteverket fått veta att jag betalar 1470 kronor per år till.

 

”Public service” kallas det. Varför har vi skattefinansierad teve som sänder sådant som rimligen hör hemma i det kommersiella skräpet?

Någonstans gick det fel. Sverigedemokraternas märkliga flygbladsinsats i Turkiet, som föranledde de etablerade partierna att förfasa sig, gick hem i delar av opinionen.

 

Sverigedemokraternas försök att få utfrågningen av Jimmie Åkesson på en turkisk flygplats inför hemresan att framstå som deportation, sprack däremot.

 

Att förklara sig när man agerar politiskt i ett annat land är inte deportation. Det är inte märkligt att landet ifråga frågar, oavsett vad man anser om Turkiet.