Energidirektörens emeritus tankeförsök

I dag konstaterar jag att min röst på Liberalerna i riksdagsvalet, där Ulf Kristersson (M) var vår statsministerkandidat, innebar en röst på Stefan Löfven (S).

 

Januariblåsningen är Liberalernas svanesång. Jag skäms över att ha lurats rösta på Liberalerna i riksdagsvalet och lurat min hustru och många fler att göra det.

 

Jag är stolt över att vara personvald i kommunfullmäktige och hoppas att vi i den före detta alliansen tillsammans i samverkansmajoriteten förmår genomföra nödvändiga förändringar.

 

Endast den som inte lär av sina misstag är obildbar. Jag kommer aldrig mer rösta på Liberalerna under nuvarande ledning. Jag hoppas att vi är fler som inte gör det. Jag kommer att betala medlemsavgiften och hoppas på att bli utesluten av politiska skäl, inte utebliven betalning.

 

 

 

 

 

Med Jan Björklund (L) och Annie Lööf (C) kom Stefan Löfven (S) överens om att hålla Jonas Sjöstedt (V) utanför politiskt inflytande. Med Jonas Sjöstedt (V) kom Stefan Löfven (S) överens om att Jonas Sjöstedt (V) ska få politiskt inflytande. Samtidigt.

 

Löfven (S) har uppenbarligen talang som förhandlare. Tillgodoser motstridiga intressen med motstridiga löften, lurar högerskon av Lööf (C) och skjortan av Björklund (L) och håller Sjöstedt lugn med att lova att han bara lurat (L) och (C).

 

På fredag får vi, som arbetade för att byta ut Löfven mot Kristersson som statsminister, se att Löfven med vår hjälp sitter kvar och att vi i vår iver att stoppa sverigedemokraterna från inflytande i stället valt att låta kommunisterna få det.

 

Politikerföraktet lär inte bli mindre.

Johan Hakelius, politisk chefredaktör för tidskriften Fokus, i senaste numret av Fokus:

 

”Opinionsstödet ligger kring eller under fyra procent. Partiet är kluvet i mitten i den viktigaste frågan av alla för ett politiskt parti: makten.

 

Det är en magnifik dödsscen.

 

Liberaler i olika former kommer vi att ha gott om även fortsättningsvis, men just det här partiet kan inte ha långt kvar. Jan Björklunds benhårda vilja att hålla sig kvar i toppen har stängt alla utvägar.


—-
Tragiskt. Storslaget. Resonerande liberalt in i döden.”

Så har Liberalerna valt att släppa fram Löfven III. Partirådets majoritet godkände partistyrelsens uppgörelse med socialdemokraterna. Omöjligt att förklara och försvara inför de väljare vi mötte i valrörelsen.

 

Aldrig trodde jag att jag likt Lotta Gröning, (S)-märkt tidigare chefredaktör för Dalademokraten och Norrländska Socialdemokraten, för demokratins skull hoppas på att kommunisterna fäller uppgörelsen.

 

Den förhatliga decemberöverenskommelsen följs av januarisammanbrottet. Ett extraval vore ärligt. Låt väljarna döma.

Stefan Löfven (S) har framställts som en skicklig förhandlare. Nu har han visat att han är det. Dagens industris politiske redaktör PM Nilsson gör en kompetent analys av centerns och liberalernas förräderi.

 

”Annie Lööf går rakt i utredningsfällan” är sammanfattningen av analysen. Nästan samtliga ”framgångar” i förhandlingarna, som lett till att Annie Lööf (C) bytt sida, begravs i utredningar i stället för åtgärder.

 

Löfven (S) har fått Lööf (C) att äta upp sin högersko och tydligen lurat den blå skjortan av Björklund (L).