Energidirektörens emeritus tankeförsök

Journalistiska bragder?

Läser påskaftonens Bohusläningen, som toppar med de okända (?) makthavarna. Lysekil skämmer ut sig som vanligt, men jag tillåter mig några reflektioner om det journalistiska arbetet.

Jag inser att det är ett allmänintresse att förmedla de kommunala bolagsdirektörernas anställningsvillkor. Det får man acceptera. Men resten?

Artiklarna utgår ifrån en odefinierad referens - "guldkantade", "generösa", "andra bara kan drömma om" och så vidare. Tveklöst är villkoren bättre än för t ex undersköterskor eller landsortsjournalister. Det är heller inte svårt att finna andra med ännu bättre villkor. Så - hur är den referens definierad från vilken värdeomdömena kommer? Är det den enskilda journalistens privatekonomi som utgör Bohusläningens utgångspunkt?

Ett annat exempel. Fallskärmsavtal - "landar mjukt". VD-ar omfattas inte av anställningsskydd. Därav avtal om avgångsvederlag vid uppsägning. Anställda i företagen omfattas av LAS. Utköp när den enskilde inte klarar arbetsuppgifterna kostar vanligtvis mellan tolv och 24 månadslöner, ibland upp till 36 om det blir tvist. Landar mjukt till skillnad från vem?

Vi kallas för okända makthavare som hanterar miljontals skattekronor. Jag tillåter mig att tvivla på att jag är okänd makthavare, men bortsett från det hanterar jag inte skattekronor. Däremot skickar jag in miljontals vinstkronor till kommunen. Jag tvivlar starkt på att våra kunder tror att det är skatten de betalar när de betalar el- eller sophämtningsräkningen. Inkomstskatten följer av självdeklarationen, krävs in av skatteverket och faktureras inte av Uddevalla Energi (som dock tar in energiskatter och moms och skickar dem till staten i likhet med alla andra företag).

Som journalistiska bragder betraktade lämnar artiklarna en del övrigt att önska.