Energidirektörens emeritus tankeförsök

Eftertanke

Tatueringar, lärde jag mig i min ungdom, hade busar och sjömän. Nu är de högsta mode. Inte har de blivit mer tilltalande för det.

 

I Svt berättar en kvinna, med tatueringar i det närmaste över hela kroppen, att hon ångrat sig och därför försökt ta bort dem. Svåra brännskador och ärrbildning blev resultatet av behandlingen.

 

Tråkigt för henne. Jag tillåter mig att damma av några gamla talesätt inför tatueringsmodet. Tänk efter först, sent skall syndaren vakna, eftertankens kranka blekhet...

 

Samhället måste väl ha ett ansvar för att ta bort tatueringar? Eller?