Energidirektörens emeritus tankeförsök

Trolöst

Svenska kyrkan har uppmärksammats för att Stockholms biskop vill avlägsna kristna symboler från Stockholms sjömanskyrka och i stället märka ut riktningen mot Mecka.

 

Svenska kyrkans kommunikationschef, som väl får antas svara för den horisontella kommunikationen, har offentligt kritiserat de tusentals svenskar som börjat bära halskors som en solidiaritetshandling med förföljda kristna. Att bära halskors är "uppviglande och okristligt", anser han.

 

Förra kommunalrådet (M) i Uddevalla Henrik Sundström meddelade i en debattartikel i Bohusläningen den 9 augusti att han lämnat Svenska Kyrkan. Välmotiverat beskriver han hur Svenska kyrkan förlorat sin tro och blivit ett hopkok av allehanda vänsterinfluerade strömningar.

 

Sundström bemöts av kontraktsprosten i Uddevalla Ingvar Humlén och socialdemokraterna Ulf Wallin och Stefan Edman. Sundström klarar väl själv av att svara på kritiken, så det gör inte jag.

 

Intressant är dock att varken Humlén eller Edman tar upp kärnan i Sundströms kritik, nämligen Svenska Kyrkans teologiska förvirring och politiska vänstervridning. I stället uppehåller de sig vid det förtjänstfulla församlingsarbetet, om vilket det knappast råder skilda uppfattningar.

 

Wallin, ordförande för Socialdemokrater för tro och solidaritet i Bohuslän, kritiserar moderaterna för att inte delta i partipolitiseringen av Svenska Kyrkan, som ju formellt påstås vara skild från staten. Därmed bekräftar Wallin att en stor del av Svenska kyrkans problem är partipolitiseringen.

 

Genom åren har Svenska kyrkan ägnat sig åt märkliga utsvävningar. I slutet på 70-talet anslöt Hon sig till de pacifistiska krafter som i sken av fredsarbete gick Sovjetunionens ärenden under det kalla kriget.

 

Sveriges biskopar har tagit avstånd från globaliseringen, trots att den i väsentligt högre utsträckning än bistånd lyft hundratals miljoner människor ur fattigdom.

 

Exemplen på dumheter är många men har ett gemensamt. Svenska kyrkan tvivlar på sin lära och söker därför ersätta den med någon sorts ogenomtänkt välvillig allmänhumanism. Utträdesansökningarna lär inte minska.

 

Det enda jag ångrar med att jag lämnade Svenska kyrkan 1981 är att jag inte kan göra det nu.