Energidirektörens emeritus tankeförsök

De välvilliga

Kyrkornas "Julupprop" för en generösare migrationspolitik leder ofrånkomligen till debatt om politisering och naivitet å den ena sidan och humanitet och asylrätt å den andra.

 

Oavsett grad av välvilja och humanitet måste de som kommer hit ha tak över huvudet och mat för dagen. Därutöver kommer behoven av försörjning, skolgång och sjukvård. I ett land med akut bostadsbrist, brister i äldreomsorgen, oanständiga väntetider i sjukvården och andra tillkortakommanden ställs, oavsett de välvilliga vill inse det eller inte, flyktingar mot dem som betalar skatt och upplever sig utnyttjade.

 

Samhällskontraktet, viljan att betala skatt i utbyte mot att få stöd när man behöver, sviktar. Konsekvenserna blir allvarliga. Lösningen är knappast att, som kyrkorna, tala om medmänsklighet. Ädelt men sannolikt begränsat övertygande för den som behöver bostad, inte har råd att köpa en, står i en 13 år lång bostadskö och ser kommunen köpa bostäder till nyanlända flyktingar.

 

Tala om att låta stekta sparvar flyga in i munnen på sverigedemokraterna.

 

En kommunpolitiker (C) i Uddevalla har beskrivit problemet, och dessutom föreslagit lösningen, på ett tydligt sätt. Öppna hjärtana (han säger gränserna) och stäng plånböckerna. Värt att begrunda?