Energidirektörens emeritus tankeförsök

Tilltalsformer

”Du-reformen” i slutet på 60-talet innebar inte att vi slutade tilltala varandra med ”ni”. Det hade vi inte gjort. Vi titulerade varandra.

 

En underställd medarbetare sa inte du till sin chef utan använde titel, till exempel ”önskar byrådirektören kaffet svart eller med mjölk i ?”. Det fick i bland komiska effekter, då sammanhanget ledde till användande av passivformer som ”mjölkas det?”.

 

Under 80-talet upplevde jag det enkelriktade du-andet i försvaret. Som stabsmedlemmar i försvarsstaben (högkvarteret) tilltalade vi försvarstabschefen med ”stabschefen” och överbefälhavaren med ”ÖB”. Det görs nog fortfarande. Generellt användes ”chefen” för tilltal från underordnade.

 

Efter den allmänna värnpliktens införande 1901 fastställdes att befälet skulle tilltala de värnpliktiga med ni. Det var ett uttryck för distans, inte hövlighet.

 

När min generation i dag möts av det moderna påfundet ni vid tilltal i butiker och restauranger förstår vi önskan att visa respekt. Det uppfattas dock inte alltid positivt av oss som upplevt dess innebörd.

 

Kanske ser vi en anpassning av tilltal till dagens lingua franka, engelskan. Förvisso används you, men det är en väsentlig skillnad på Donald och Mr President.