Energidirektörens emeritus tankeförsök

Oseriöst önsketänkande

De miljöpolitiska ambitionerna klarar inte mötet med verkligheten. Alla partier, utom sverigedemokraterna, bekänner sig till den närmast religiösa tron att Sveriges koldioxidutsläpp ska ha upphört om 20 år. Även om det skulle lyckas, har det någon betydelse?

 

Enligt miljöforskningsinstitutet SEI (Stockholm Environment Institute) kommer produktionen från fossila bränslen att öka till 2040. Helt enkelt för att världen, inte minst Kina och Indien, behöver energi för att fungera.

 

De stora orden från parisavtalet, som Sverige anslöt sig till, uttalades utan konsekvensanalys. Sverige, som redan har fossilfri energiproduktion, både el och värme, har mer ambitiösa miljömål än länder med kol och naturgas som energibas. Fossilfri elproduktion ska avvecklas och ersättas av förnybar, som inte kan leverera när elen behövs som mest. Bäst i klassen, som vanligt. Oseriöst, som vanligt.

 

Detta är inte förnekelse av klimatproblemen. Det är ett konstaterande
att miljömålen, i dess praktiska tillämpning, kommer att leda till folkligt motstånd. När vanliga medborgare inte längre har råd att köra bil eller värma sina bostäder, blir det motstånd.

 

När miljöpartiet, med sin bas i storstäderna, gör det svårare att bo och arbeta i landsorten, kan det inte uteslutas att ”vanligt” folk tröttnar. Det förstår sverigedemokraterna att utnyttja.

 

Miljöpartiets tro att svenskarna ska bli veganer, sluta köra bil och i stället åka tunnelbana, prövas i valet nästa år.