Energidirektörens emeritus tankeförsök

Insläpad av katten

Som lokalpolitiker förväntas man finna sig i att bli behandlad som något som katten släpat in. I Uddevalla kommun pågår en infekterad debatt om en ny skola i Ljungskile i södra kommundelen.

 

Jag är förste vice ordförande i samhällsbyggnadsnämnden. Bland våra uppgifter ingår att bygga det som andra delar av den kommunala verksamheten beställer. Barn- och utbildningsnämnden har beställt en ny skola i Ljungskile. Den bygger samhällsbyggnadsnämnden.

 

En aktivistgrupp vill något annat. Någon har privatekonomiska intressen i att i stället bygga bostäder. Andra anser att hela skolprojektet är fel.

 

Otaliga möten. Aktivistgruppen anser sig ha rätt att plåga kommunen med 188 powerpointbilder utan rätt att ställa frågor. Jag har suttit i möten och lyssnat. Jag har tagit del av förvaltningarnas bedömningar. Kommunens tjänstemän har analyserat och besvarat frågor. Bedömningen är att invändningarna är irrelevanta.

 

I dag blir jag uppringd av en person, som anser sig ha rätt att korsförhöra mig om en rapport som tjänstemän i kommunen lämnade 2019. Har inte alla barn rätt till en säker skola? Med vilken rätt anklagar vederbörande mig för att förneka det?

 

Självupptagenheten är monumental. Har inte jag samma åsikt som dessa aktivister är jag skyldig till att barn riskerar att skadas eller dödas. Sådana personer är det meningslöst att försöka kommunicera med.