Energidirektörens emeritus tankeförsök

Två små barn skadas i ännu en skjutning. Åter ställs naturligtvis krav på hårdare insatser. Unga kriminella som utför grova brott ska inte kunna få straffrabatt. Lås in dem, är den samlade bedömningen.

 

För att låsa in dem krävs fängelser. De vi har är överfulla. Alltså måste det byggas fler.

Att bygga fängelser kräver betong. Mark- och miljööverdomstolen har nu stoppat svensk betongtillverkning och att få igång import är inget tillgängligt alternativ. Alltså kan vi inte bygga fler fängelser.

 

Bygg fängelser i trä,  skulle kunna vara centerpartiets lösning. Tyvärr motverkas den av att EU beslutat att stoppa avverkningen av skog av miljöskäl. Så då går det inte att få fram byggvirke.

 

Återstår papier maché, men det går inte heller, för det är ju papper gjord av trä och dessutom knappast rymningssäkert.

 

Vi får nöja oss med statsministern Löfvens konstaterande att så här kan vi inte ha det. Nä, förvisso inte. Och?

Flera hundra tusen invandrare står utan arbete. De står så långt ifrån arbetsmarknaden att de sannolikt aldrig kommer att kunna försörja sig själva. Ett evigt beroende av andras arbete.

 

Moderatledaren Ulf Kristersson påpekar det uppenbara. Dessa är en belastning för välfärdssystemet. Detta konstaterande får hela vänster- och centeretablissemanget att gå igång.

 

Man väljer medvetet att beskylla Kristersson för allehanda tvivelaktiga värderingar. Varje normalt tänkande människa inser att Kristersson har rätt och inte avser de invandrare, som med eget arbete bidrar till samhällets behov.

 

Denna medvetna smutskastning från vänster- och centeretablissemanget mot Kristersson, för att han påpekar det uppenbara, är ovärdigt.

 

Ju mer dessa verklighetsfrånvända krafter vevar mot dem som konstaterar det uppenbara, desto mer driver de den valrörelse som Sverigedemokraterna inte behöver göra själva.

 

Var och en som kommer till Sverige och försörjer sig med eget arbete är välkommen. Svårare än så är det inte. De andra är en belastning.

På torsdag den 15 juli ska samhällsbyggnadsnämnden i Uddevalla på ett snabbt extrainsatt möte, fatta ett nytt beslut om att bevilja bygglov för en padelhall i Ljungskile. Hallen ska till varje pris byggas på mark, som sedan länge disponerats av en ridklubb.

 

Hallen ska byggas av en privat entreprenör men drivas av Ljungskile tennisklubb, som är djupt oense med ridklubben.

 

Det bygglov, som nämnden tidigare beviljat, upphävdes av länsstyrelsen på grund av jäv från nämndens ordförande. Nu ska beslutet tas på nytt, och inför detta pågår intensiva påtryckningar.

 

Påtryckningar så intensiva att en utomstående börjar fundera över motiven. Varför denna starka önskan att ta ifrån ridsporten i Ljungskile, huvudsakligen utövad av tjejer, den mark de haft tillgång till under lång tid, till förmån för tennisklubben, som inte ska bygga utan förbättra sin ekonomi ?

 

Padelhallar byggs överallt. Inget fel med det. Men varför ska en utpräglad kvinnosport drabbas, när det inte borde vara svårt att hitta en bättre plats för en padelhall?

 

Man kan undra över var den gravade hunden finns.

Stefan Löfven (S) har fått talmannens uppdrag att försöka bilda regering. Att han skulle lyckas är inte osannolikt.

 

Den mest insiktsfulla analysen av det politiska läget står tidskriften Fokus politiske redaktör, Johan Hakelius, för.

 

”Centern kan tänka sig att samarbeta med alla partier, utom de två som är nödvändiga för att samla en majoritet… Centern representerar ”istället den breda mitten”, som består av riksdagens sex partier inklusive Centern, men eftersom två av de andra fem partierna är beredda att tala med Vänsterpartiet och de kvarvarande tre är beredda att tala med Sverigedemokraterna kan Centerpartiet inte just nu tala med något parti, utom sitt eget. Förutom Regeringen, förstås, som Centern nu slutar stödja, utom i själva valet av statsminister, förutsatt att regeringen fortsätter att driva centerpolitik enligt januariavtalet, som Annie Lööf konstaterar har fallit.”

 

Som prenumerant på Grönköpings Veckoblad föresvävade det mig ett ögonblick att jag fått ett extranummer. Men icke. Detta är den politiska verkligheten i Konungariket Sverige.

 

Som krydda på det politiska moset tar jag del av Jimmie Åkessons, Sverigedemokraternas partiordförande, tal under ”Almedalsveckan”, nu från riksdagshuset. Över en miljon väljare sade ifrån 2018. Efter detta tal och cirkus Lööf lär de inte bli färre 2022.

Vänsterpartiets ordförande Nooshi Dadgostar fastslår i sitt tal under ”Almedalsveckan”, nu digitalt från riksdagen, att det är slut med att vänsterpartiet är dörrmatta åt socialdemokraterna.

 

Dadgostars politiska åsikter delar jag inte. Vänsterpartiet har helt enkelt fel om allt. Däremot måste jag uttrycka respekt för hennes åsikt att statsminister Stefan Löfven (S) inte kan bortse från nästan en tiondel av medborgarna.

 

Annie Lööf (C), som företräder ett lika litet parti som vänsterpartiet, får nu bestämma sig. Den ”breda mitten” hon förespråkar, består av åtta procent av väljarna. Smalare ”bredd” kan man inte föreställa sig.

 

Tillsammans utgör vänsterpartiet och sverigedmokraterna närmare 30 procent av väljarna. Väljare som tydligen inte är tillräkneliga, inte ska talas med och inte ska räknas.

 

 

Nu återstår den spännande frågan. Blir centern socialdemokraternas nästa dörrmatta, när vänstern dragit undan sin?