Energidirektörens emeritus tankeförsök

Det växer slumområden i Sverige. Sådana som jag under min uppväxt (född 1953) fick lära mig inte längre fanns i välfärdslandet Sverige. Folkhemmet byggdes, tiggeriet försvann och samhällssolidariteten framhölls som vår styrka.

 

Det ideala verklighetsflykten har nu blivit samhällskontraktets fiende. Förre statsministern Reinfeldt (M) hade rätt när han under en helikopterflygning konstaterade att det finns gott om plats i Sverige. Det han inte ville inse var att man inte bara kan bo, man måste också kunna försörja sig utan att göra det på andras arbete.

 

Nu haglar det rapporter om konsekvenserna av den extrema flyktinginströmningen 2015. Tiotals personer trängs i små lägenheter i den kommunala allmännyttan. Förslumning och fattigdom. Ett stort antal äldre, outbildade analfabeter utan en chans att komma in på arbetsmarknaden. Försörjningsstöden knäcker kommunerna. Avfolkningskommuner står inför konkurshot.

 

Vad var det han sade, statsminister Stefan Löfven (S)?. ”Mitt Sverige bygger inga murar”. Det var ju fint och humant. Och sedan? Vad har han att säga till kommunalrådet (S) i Filipstad och hans kollegor i avfolkningskommuner med ett stort antal invandrare som aldrig kommer in på arbetsmarknaden? Lycka till så går det säkert bra?

 

Filipstad i östra Värmland, med knappt 11 000 invånare, tog emot ett stort antal flyktingar under flyktingvågen 2015. Nu, efter de tre första åren, står kommunen med försörjningsplikt för hundratals äldre outbildade analfabeter. Den arbetsföra delen av befolkningen flyttar ut. Ett varnande reportage i Svt:s Uppdrag Granskning.

 

En omöjlig situation. Den lilla kommunen har tiotals miljoner i underskott på grund av försörjningsplikten. Skattekraften flyttar. Staten, som utsatt kommunen för konkurshotet, rycker på axlarna.

 

Så mycket för värdet av invandringen. Att Sverige behöver arbetskraft är ostridigt. Men outbildade analfabeter tillgodoser inte behovet utan blir en belastning på kommunernas ekonomi. De kommer aldrig att få jobb.

 

Att vägra medge detta kommer bara att öka motsättningarna i samhället och har redan börjat undergräva tilliten till samhällskontraktet. Det är riskfyllt.

Statsminister Stefan Löfven (S) fortsätter sitt program att skapa konflikt mellan samhällets olika grupper. Tidigare framställde han de ”rika” som skydliga till Sveriges problem med narkotika missbruk.

 

Nu ska ”rika” välskötta kommuner betala ännu mer för att hjälpa ”fattiga” missköta kommuner att fortsätta att missköta sin ekonomi. Oviljan att pröva kommuners överlevnadsförmåga kostar livskraftiga kommuner dyrt.

 

Socialdemokraternas återuppväckta klassdemagogik är motbjudande. Den stöds av Liberalerna, som jag mot bättre vetande röstade på.

Liberala ungdomsförbundet har publicerat en bild där det bränner den svenska flaggan och påstår att det är en liberal rättighet.

 

Rättighet må vara. Allt man har rätt till är inte rätt. Ungdomsförbunds förlöpningar hör till konceptet att överse med att det är ungdomsförbund. Fråga centerpartiet.

 

Liberalernas väljarstöd torde knappast förbättras av att ungdomsförbundet bränner upp den svenska flaggan.

Statsrådet Anders Ygeman (S) anklagar den norska regeringen för att hysa krafter (Fremskrittspartiet) som indirekt lett till moskéskjutningen. Den norska regeringen reagerar naturligt nog mot denna häpnadsväckande omdömeslöshet.

 

Det är på sin plats att erinra Ygeman om att den regering han ingår i under förra mandatperioden hade ett statsråd, Mehmet Kaplan (MP), som tvingades avgå efter att ha avslöjats med nära personliga relationer till och umgänge med en turkisk terroristorganisation.

 

Sila mygg och svälja kameler.