Energidirektörens emeritus tankeförsök

Polisens byråkrati är underhållande. I dag hämtade jag mitt nationella id-kort hos polisen i Uddevalla. För att få ut id-kortet krävde polisen att jag kunde visa ett id-kort.

 

När jag föreslog att handläggaren kunde använda det id-kort jag hämtade som id-kort fick jag veta att så kunde man inte göra.

 

I Sverige krävs alltså ett id-kort för att få ett id-kort. Falstaff Fakir hade inte kunna göra det mer farsartat.

Här föreligger uppenbarligen ett missförstånd. Att sex kärnkraftsreaktorer, hälften av de vi har haft, lagts ner har ju inte haft någon betydelse för elförsörjningen och elpriserna. Det har ju varit socialdemokraternas och miljöpartiets mantra sedan de lagt ner en fjärdedel av landets elproduktion.

 

Nu nås vi av beskedet att återstarten av Ringhals försenas med tre månader. Redan höga elpriser blir ännu högre, och företag och medborgare kommer att plågas ytterligare.

 

Missförstånden är ju uppenbara. Socialdemokraterna och miljöpartiet vet ju att nedläggning av kärnkraft inte påverkar elpriserna. Att återstarten av Ringhals försenas har därför ingen som helst betydelse för elpriset. Eller?

Liberalerna har en unik förmåga. Partiet missar aldrig en chans att visa splittring. Nu senast när några liberalpartister går i spinn för att andra liberalpartister åkt i en buss tillsammans med sverigedemokrater för att besöka ett kärnkraftverk.

 

Om kärnkraften är liberaler och sverigedemokrater överens. Att åka i en gemensam buss är en mycket större fråga. Så stor att man inte tvekar att sexton dagar före valet återigen sänka partiets trovärdighet.

 

Gud bevare partiet för sina anhängare. Motståndarna klarar nog Pehrson bäst utan dem.

Ukrainas självständighetsdag den 24 augusti blev en manifestation i Uddevalla med cirka 300 personer som följde demonstrationståget och 200 personer i Bohusläns museum som tog del av tal till stöd för Ukraina.

 

Sådant är inget för lokaltidningen Bohusläningen. Inte en rad, varken i nätupplagan eller papperstidningen. Däremot helsidor med födelsedagsfirande fotbollsspelare och ovanliga familjebildningar.

 

Det är sådant som Bohusläningen kallar kvalitetsjournalistik.

I Lysekil har det lokala missnöjespartiet Lysekilspartiet försökt dra igång ett drev mot Lysekilsbostäders vd. Det är inte första gången. Personligt agg övertrumfar den förmenta (misslyckade) sakfrågan.

 

Lysekilsbostäder ville visa bostadsministern vad företaget gör för de boende i ett område med dåligt rykte och visa på positiva aktiviteter.

 

Varje företag som får förfrågan om besök från ett statsråd, oavsett partifärg, vill gärna visa vad man är och kan. Så har jag gjort under mina tolv år som vd för Uddevalla Energi. Jag har tagit emot statsråd och partiledare och med stolthet visat vad Uddevalla Energi bygger och gör. Det är ju en självklarhet.

 

Lysekilsbostäders vd gjorde det varje företagsledare skulle göra. Visa upp företaget från sin bästa sida.

 

Misstänkliggöranden och de oförskämda beskyllningar hon nu utsätts för är omdömeslösa. Jag känner henne väl, har anställt henne och haft ett utomordentligt gott samarbete med en kompetent och kreativ medarbetare. Hennes engagemang för Lysekilsbostäder går inte att ifrågasätta.

 

Sedan jag pensionerats har jag varit kommunpolitiker (L), förste vice ordförande i samhällsbyggnadsnämnden. Kommentarerna om Lysekilsbostäders välkomnande av bostadsministern är obegripliga, oförskämda och obehagliga.