Energidirektörens emeritus tankeförsök

Efter att centerledaren Annie Lööf förstått att socialdemokrater driver socialdemokratisk politik (förhoppningen, måhända naiv, är att även Jan Björklund (L) någon gång nås av samma insikt) är det inte aktuellt med att stödja Stefan Löfven (S) som statsminister.

 

Tobias Wikström, ledarskribent i Dagens Industri, kommenterar i dag; ”Slutsatsen för C och L bör vara att återgå till alliansen, bidra till att hålla ihop den och sluta baktala den, visa integritet och vara trogna sina politiska ståndpunkter.”

Vår statsministerkandidat är Ulf Kristofersson, sade vi för att få väljarna att rösta på oss. Sedan röstade vi nej till Ulf Kristofersson som statsminister.

 

Nu får vi, som stod i valstugan och argumenterade för att rösta på oss, motta glåporden när vi (jag kom hem i går kväll efter sex veckor i Spanien) möter våra väljare. Jag vågade visa mig på stan och kände hånflinen i ryggen.

 

Medierna spekulerar i att Löfven (S) lurar skjortan av centern och liberalerna och lovar guld och gröna skogar för att vinna statsministeromröstningen. Löfven kommer att lyckas. Sedan begraver han borgerlig politik i utredningar.

 

Centern och liberalerna är inte tillräckligt smarta för att genomskåda Löfven (S). Vi, som blivit lurade, får finna oss i att ha bitit i det sura äpplet.

 

Det positiva är att vi nu förstår varför liberaler inte röstar på Liberalerna.

”Det finns inget gemensamt bärande projekt mellan S och L. De tycker olika om skatt, skola, arbetsmarknad, försvar och i kriminalpolitiken. Det enda som finns är synen på vad som är ett alltför stort beroende av SD. Det styr helt L:s agerande. Alla andra frågor är underordnade.

 

Men Sverige styrs inte med ett avståndstagande. Sverige styrs bland annat med skattesatser och incitament i sjukförsäkringen. Och dör gör politik stor skillnad och väljarna ger politikerna ett stort ansvar.”

 

PM Nilsson i Dagens Industri 26 november 2018.

Amnesty, en organisation som gör anspråk på att framstå som värnare av de mänskliga rättigheterna, hävdar att svenska skattebetalare är skyldiga att bereda alla som tar sig till Sverige, även illegalt, bostad. Amnesty åberopar de mänskliga rättigheterna.

 

Inom EU råder fri rörlighet för arbete. Inte för tiggeri. Det finns ingen rätt för EU-medborgare att leva på andras arbete. Välfärdsstaten bygger på nationalstaten. Man bidrar när man kan och får hjälp när man behöver.

 

Konventionen om de mänskliga rättigheterna, som Amnesty åberopar, innebär inte att svenska skattebetalare är skyldiga att tillhandahålla bostad för världens befolkning. Om vi klarade av att göra det för de tusentals hemlösa i vårt eget land vore mycket vunnet.

Så besviken man blir. Den politiska supertalangen Annie Lööf (C) kastar in handduken som regeringssonderare. Men hon hade ju lösningen?

 

De två största partierna meddelade Lööf att det de sagt offentligt sedan valet gäller. Alla de sex tillfrågade partierna säger nej till något eller flera alternativ, vilket också varit känt från början för oss, som Inte är politiska supertalanger.

 

Lööfs förklaring till sitt misslyckande tyder på betydande självinsikt. ”Det är moderaternas och socialdemokraternas fel.”