Energidirektörens emeritus tankeförsök

Intressant diskussion om den militära hotbilden efter Rysslands invasionsförsök av Ukraina.

 

Delar av den svenska kultureliten uttalar förståelse för att Ryssland uppfattar Nato som ett hot. Nato är en försvarsallians. Nato har inte angripit någon. Ryssland har angripit Ukraina.

 

Sverige har 1 500 kilometer landgräns mot Nato. Är det någon som känner sig hotad?

Det är kul typer vi, utan att veta vilka de är, släppt in i Sverige. ”Vi såg det inte komma” var förre statsministerns förklaring till sina insiktsproblem. I hans fall hade nog inte ens världens bäste ögonläkare kunna hjälpa.

 

Våldsamma kravaller i flera svenska städer. Vilka är det som utför sådana våldsamma dåd, till och med med uppsåt att döda poliser?

 

”Sverige bygger inga murar”, sade svetsaren innan han för sent insåg att det spårat ur. Nu ser vi konsekvenserna av en okontrollerad invandring, misslyckad integration, missriktad kravlöshet, feltänkt omhändertagandeideologi och absurd ovilja att se verkligheten.

 

Återstår nu de verkliga hårdhandskarna för att få stopp på denna samhällsomstörtande verksamhet från dem S-MP-regeringen trodde inte skulle komma. Någon som tror att den här regeringen klarar det? Knappast, om inte måste man framhärda i att inte vilja se.

Handelsbankens ledning har drabbats av hjärnsläpp.

 

Handelsbanken stoppade alla donationer till stöd för Ukrainas militära försvar mot Ryssland, bland annat till den centralbanksfond som Sveriges riksdag beslutat stötta med en halv miljard kronor.

 

Handelsbanken hållbarhetspolicy tillåter inte betalningar till ”militär verksamhet”.

 

Självklart fick banken backa. Kritiken var förödande och till och med Handelsbankens omdömeslösa koncernledning insåg att den för en gångs skull borde ha använt huvudet till något mer än att ha mössan på.

 

Handelsbanken berömmer sig av att var ”en riktig bank”. I själva verket är Handelsbanken en omdömeslös bank.

 

Natomedlemskapet har blivit ett problem för socialdemokraterna. 2000-talets regeringar levde i föreställningen att historien stannat. Frihandeln skulle lösa alla motättningar. Ryssen var ofarlig.

 

Under alla mina år i försvarsmakten, inte minst som ordförande för det svenska reservofficersförbundet, lärde jag mig av mina finska kollegor att ”en ryss är en ryss, även om han är stekt i smör”.

 

Verkligheten hinner alltid i fatt illusionen. Och önsketänkandet. Ryssland har genom sitt angrepp på Ukraina upphävt västvärldens naiva syn på världsordningen.

 

För Tyskland är det ett haveri. Konceptet med säkerhet från USA, gas från Ryssland och marknader i Kina är helt överspelat.

 

Välkommen till verkligheten. Det gäller också Sverige, med en statsminister (S) som lånar sig till att använda rysk retorik om att ett natomedlemskap är destabiliserande.

 

Är det Nato som ”destabiliserar”? Eller Ryssland, som för ett fullskaligt krig, med grova folkrättsbrott, mot en granne? Frågan får besvaras av socialdemokraternas verkställande utskott på Sveavägen i Stockholm. Svaret är inte givet.

Som lokalpolitiker förväntas man finna sig i att bli behandlad som något som katten släpat in. I Uddevalla kommun pågår en infekterad debatt om en ny skola i Ljungskile i södra kommundelen.

 

Jag är förste vice ordförande i samhällsbyggnadsnämnden. Bland våra uppgifter ingår att bygga det som andra delar av den kommunala verksamheten beställer. Barn- och utbildningsnämnden har beställt en ny skola i Ljungskile. Den bygger samhällsbyggnadsnämnden.

 

En aktivistgrupp vill något annat. Någon har privatekonomiska intressen i att i stället bygga bostäder. Andra anser att hela skolprojektet är fel.

 

Otaliga möten. Aktivistgruppen anser sig ha rätt att plåga kommunen med 188 powerpointbilder utan rätt att ställa frågor. Jag har suttit i möten och lyssnat. Jag har tagit del av förvaltningarnas bedömningar. Kommunens tjänstemän har analyserat och besvarat frågor. Bedömningen är att invändningarna är irrelevanta.

 

I dag blir jag uppringd av en person, som anser sig ha rätt att korsförhöra mig om en rapport som tjänstemän i kommunen lämnade 2019. Har inte alla barn rätt till en säker skola? Med vilken rätt anklagar vederbörande mig för att förneka det?

 

Självupptagenheten är monumental. Har inte jag samma åsikt som dessa aktivister är jag skyldig till att barn riskerar att skadas eller dödas. Sådana personer är det meningslöst att försöka kommunicera med.